Månadens profil

Januari 2023 – Emma Reinhed Liljeqvist

Hur länge har du tränat löpning och hur kom det sig att du började?

Oj, jag har nog alltid tyckt om att springa. Jag spelade fotboll i många år, vilket är komiskt eftersom jag har noll (!) bollsinne och hatade närkontakter mer än något här i livet. Jag älskade dock alla sprintrar på plan. Och jag älskade att springa efter bollen (det där med att hålla position var inte riktigt min grej). När jag efter sex år valde att avsluta min karriär (efter att ha missat öppet mål från en meters avstånd och erhållit en stark känsla av ”nej, nu får det räcka”) så började jag springa som en rolig grej. Jag gick med i IF Start i mars och sprang min första riktiga tävling i maj.

Vilket är ditt bästa löparminne?

När jag och Lisa sprang Midnattsloppet i somras. Vi hade sprungit Stripastafetten tidigare under dagen, benen kändes som stockar (vi hade bestämt att vi skulle ta det lugnt men det gick sådär...) och jag tänkte att ”det här kommer kanske inte att gå”. Vi kom till Stockholm, såg alla människor och jag glömde helt bort att jag var trött. Det var människor överallt, folk hejade och skrek på en och det var såå, såå kul att springa det loppet. 

Vilket är ditt sämsta löparminne?

Hm.. När jag sprang i Kivik hos min mormor för några år sedan och det blev oväder med spöregn, åska och blixtrar. Mamma vägrade att hämta mig (hon tyckte inte att det var rimligt med en sju-timmars resa för en sådan sak) så trängde in mig i köket på Vitemölla Havsbadshotell. Efter cirka en timme vågade jag sprinta raksträckan hem. Livrädd. Har förmodligen aldrig sprungit så snabbt i mitt liv.

Vilken av dina löparinsatser är du mest stolt över?

Jag är nog mest stolt över Lidingö-loppet i höstas. Fick platsen av en klasskompis en vecka innan och hann köra ett pass med backintervaller och ett distanspass på 13 km. Var helt säker på att jag skulle behöva bryta och blev chockad när jag efter dryga 20 km kände mig pigg och insåg att ”jag orkar nog det här”.

Hur kom det sig att du gick med i IF Start?

Jag träffade Helene under min praktik på sjukhuset och blev övertalad att prova på ett pass.

Vad är det som får dig att fortsätta med löpningen?

Oj, det är en kombination tror jag.. Det är delvis känslan efter ett bra pass och känslan av att ha något att sträva emot. Tycker (oftast) att det är väldigt roligt och jag tycker om variationen och att det är relativt enkelt. Löpningen får mig att må bra.

Hur lägger du upp din träning?

Jag har tyvärr ingen jättebra struktur men jag försöker att vara med på klubbens träningar. Jag kör ett eget styrkepass i veckan, något intervallpass och ett par distanspass.

Vilket är det roligaste/tråkigaste löppasset?

De roligaste passen är definitivt med er i klubben. Jag älskar att träna i grupp och tycker att det är enklare att pressa sig själv när man tränar med andra. Alla intervallpass är roliga!

Är otroligt dålig på att springa i nedförsbackar så pass i kuperad miljö är kanske inte det jag tycker är roligast.

Vad har du för mål den närmsta tiden?

Jag skulle vilja bli lite snabbare 😊

Har du några andra fritidsintressen utöver löpningen?

Tycker om att vara med familj och kompisar. Och att resa!

Vem i klubben skulle du vilja veta mer om?

Anders Brorson