.........plötsligt händer det! Ja, inte en vinst på triss alltså, utan en annan form av vinstlott:
Idag har jag vabbat eftersom Måns låg med 40 graders feber igår. Trött och småruggig gav jag mig iväg på dagens löparpass när Joakim kom hem från jobbet strax efter halv 6 på kvällen. Jag hade laddat för ett pass med tröskelintervaller men hade inga större förväntningar på att det skulle flyta på bra. De senaste veckorna har jag fått slita en hel del på passen, trots att jag inte har pressat något speciellt på dem. Jag hade tänkt att börja med två intervaller i motvinden för att sedan få de fem sista i lite enklare vind. Redan på uppvärmningen kände jag att något inte stämde - benen gick av sig själva och det kändes lätt i kroppen! När jag sedan gav mig i kast med den första intervallen i motvinden så finns känslan kvar, jag bara flyter fram! När jag tittar på klockan efter den första kilometern så har den gått 10-15 sek snabbare än tänkt!!!! Vinden har vänt tänker jag och fortsätter passet. Men hur jag än springer, västerut, norrut, söderut eller österut så känns det lika bra och känslan är att jag har medvind hur jag än springer!!!! Inte ens på nerjoggen känns benen speciellt trötta.
Det här har jag väntat på länge och oj vad härligt det är att få känna igen att benen bär och att jag har ett löparsteg igen. Jag har långt kvar innan jag återigen gör några tider att räkna med, det är tufft att få fart på en 49 årig löparkropp igen, men skam den som ger sig! Det gäller bara att inte ge upp när det ser som mörkast ut!!!!
Nu är det bara att hålla tummarna att dagens form inte beror på att en infektion är på väg att bryta ut.........
