Ett lopp som kanske hamnat lite i skymundan och inte varit så aktuellt för oss som satsar på distanser upp till maraton är Munkastigen Trailrun en bit nedanför Laxå (vid Olshammar till Laxå). Tävlingen är på ca 44 km genom fina natur på växlande terrängunderlag, men mestadels skogsvägar, och starten går kl. 11. Det går även att dela upp sträckan genom att ha ett lag.
Info:
www6.idrottonline.se/LaxaOK-Orientering/...Munkastigentrailrun/
Rätt osäker inför start, då jag inte kan ta något för givet när det gäller ett sånt här lopp. Har ju inte många långpass tillryggalagda och starten på året har väl varit lite turbulent träningsmässigt med bl.a. en förkylning som förstörde en del omkring resan till Malaga. Har kunnat träna på hyfsat när den väl släppte, men har väl inte riktigt kört på några jättehårda fartpass. Senaste veckorna har jag dock kunna få upp distansen lite och även kört lite extra fokus på terräng.
Krampen är ju även något som varit återkommande i nästan alla långlopp för mig, så huruvida den skulle slå till och förstöra loppet fanns givetvis också med i tankarna. Sen har det förstås inte varit så roligt mentalt senaste veckorna. I övrigt var de yttre förhållandena med t.ex. vädret väldigt bra. Nästan vindstilla och bra temperatur, samt några droppar regn.
Kom iväg snabbare från start än förra året, men ändå utan att forcera. Första 10 km är dock väldigt tuffa med mycket uppför och redan efter 5-6 km började jag känna mig mer eller mindre slut både med benen och orken. Kändes verkligen inte bra. Fanns inga realistiska tankar på att bryta, men att det skulle bli en bra dag var ju inte direkt heller i tankarna.
Kämpade mig vidare till 10 km och lite till. Efter några km kom vi ut på en grusväg och där kunde jag återhämta mig bra och äntligen kom lite lätthet i kroppen. Det flöt till och med på riktigt bra efter ett tag och det var bara de mer tekniska bitarna som var lite sega, men även där kunde jag plötsligt springa på någorlunda. Kändes dock att låren var ganska slitna, men det gick framåt.
Hyfsat pigg från vätskan innan 15 km och jag kunde både ta mig ikapp några och dra ifrån några, så det var en bra känsla. Flöt väl på ganska bra till 30 km också, sen började låren stelna till allt mer och i de mer tekniska partierna så var det riktigt tufft bitvis. Höll ändå rätt bra koll på både Peter Nilsson och Jakob Nilsson en bit framför. När vi väl kom ut på grusvägen vid sista vätskan vid ca 33-34 km, så höll jag nästan på att ta mig ikapp, men tyvärr hade skosnöret gått upp, så jag fick stanna ett tag. Sen blev avståndet alldeles för stort för att ha någon kontakt. De drog dessutom ifrån en del på den långa grusvägen upp, trots att jag sprang på relativt bra. Hade förra året i tankarna och då gick jag ju bitvis och grusvägen kändes som att den aldrig tog slut.
I år kunde jag springa men det var stelt och ganska tungt uppför grusvägen. Den tog slut till slut, men den var väldigt lång även i år. Var väldigt skönt att äntligen se stämplingen vid 40 km där sista biten på terrängspåret börjar. Minns dock från förra året att de sista ca 4 km var bland de längsta jag någonsin upplevt. Även i år var de långa, speciellt fram till maraton-stämplingen. Därefter var det lättlöpt med mestadels nedför, men en väldig längtan till mål. Fick några mindre kramp-attacker i vaden och låren var väldigt stela, men jag kunde åtminstone ta ut steget lite grann och flyta på.
Hade inte räknat med att det skulle hålla så pass bra i stort sett hela vägen. Första milen och lite till var väl ingen höjdare, men jag kämpade mig framåt och återhämtade mig bra sen. Jag var väldigt nöjd i mål!
Bra jobbat ni andra som sprang!
Resultat:
idrottonline.se/LaxaOK-Orientering/globa...nt/resultat-2018.pdf
Mina tider genom åren:
2017: 3:48:57
2018: 3:17:46 (officiellt 3:17:33)
Filmer:
2017:
www.youtube.com/playlist?list=PLX0NOH_bj...qKZIZ8ROm3OSYH9b1Set
2018:
www.youtube.com/playlist?list=PLX0NOH_bj...bGeDUQVGVlL7VKz9W9wM 
