Örebro AIKs Halvmaraton 2010-04-14

Som vanligt går ÖAIKs halvmaraton av stapeln på en onsdag, mitt i veckan. Ett lopp som nog många ser som ett testlopp inför kommande tävlingar, framförallt längre lopp. Namnet till trots så kan man även springa 10 km, inte bara halvmaraton. Halvmaraton ingår i Långloppscupen.

Information:
www.orebroaik.se/

Själv är jag lite osäker på om det blir 10 km eller halvmaraton, har inte bestämt än.

För de som inte kan deltaga men ändå kan träna, glöm inte att det är träning i Karlslund, vid en tidigare tid än normalt.

Johan Ö:
Pizzan är välförtjänt oavsett men tyvärr är det dåliga nyheter ang. tiden. Dock ingen dålig tid!

Själv överraskade jag mig själv med att det kändes så pass lätt trots att det gick snabbt, låg länge under och runt 4:20 min/km utan några problem. Mina planer innan var egentligen att bara ta det lugnt och ev. springa med kamera och ta kort. Lugnt blev det men i sista stund lät jag kameran stanna hemma. På andra varvet började jag dock få lite ont i magen men lyckades ändå bitvis komma in i ett bra flyt med helt okej kilometertider på runt 4:30 min/km.

Sen helt plötsligt före 19 km markeringen så får min högra vad spasmer, eller kanske mer korrekt, kramp. Jag kunde inte fortsätta springa och försökte stretcha lite och komma igång så fort som möjligt därefter. Kort därefter stod Charlotte, förmodligen ovetandes om att jag precis fått en rejäl attack och tvingats stå stilla. Sen tog det inte länge innan vänstra vaden fick kramp. Ännu ett litet stopp. Sen var det bara att försöka lunka men då kom några hundra meter senare ännu ett anfall och runt 20 km så gick Daniel L om... och precis efter det när jag försökte svara (jag hade i övrigt bra med krafter kvar) så kom ett till krampanfall vid 10 km målet. Därefter ville jag bara komma in i mål, så jag lunkade vidare och tog mig upp till målrakan där även där kom ett litet anfall men det bröt inte ut ordentligt, sen precis innan mål (10 m kvar) så kom ännu ett...

Totalt sett så missade jag nog minst 3 minuter på slutttiden p.g.a. krampanfallen och stoppen. Men det var ju "tur" att de kom mot slutet i alla fall och inte tidigare. Sluttiden 1:34:27 innebar ändå rekord med 3 minuter 31 sekunder, och känslan utöver alla missöden var ju helt okej. Så man får väl vara rätt nöjd ändå.

Efter målgång var det bara att försöka hålla tillbaka anfallen, dricka och stapla sig uppåt mot motionscentralen. Sen kom diverse anfall då och då under resterande tiden i Karlslund. Lyckades sedan ta mig hem på cykel, även om det inte var någon direkt skön upplevelse, började även må lite illa på cykelturen hem. Och precis när jag klev av cykeln hemma så började låren få kramp och det kändes som att man hade ett träben som någon håller inne i en majbrasa. Till slut kunde jag dock ta mig in och uppleva diverse anfall under kvällen och även illamående.

Menmen... så kan det gå. Jag har aldrig fått sådana krampanfall under något lopp tidigare, så det var verkligen konstigt och olustigt. Helt utan förvarning kom dem också. Det jag misstänker som orsak är vätskebrist. Jag kunde inte få ner mer än någon liten klunk under loppet och kanske hade jag inte druckit så mycket innan som jag borde men tycker inte att det var ovanligt lite ändå.

Bra jobbat alla, i alla fall, det blev många bra tider och personliga rekord. Och tack till alla som hejade på runt banan.

Mathias A:
Mjo, nja. Gå in i väggen skulle jag inte kalla det. Väggen tycker jag mer är en sorts rejäl utmattning som slår till "på en gång". Det var inte vad som hände, även om krampen kom i anfall utan förvarning.

Det kanske kan låta både dumt och lite "spydigt" men det kändes som att jag bara joggade på tävlingen. Den "utmattning" jag kände av var snarare brist på vatten och ev. brist på något för magen att jobba med efter ett tag.

Hela min inställning till tävlingen på förhand var att jag skulle ta det lugnt. Jag skulle egentligen springa med kamera och ta kort, och det säger väl en hel del om intentionerna med tävlingen. Jag såg det bara som ett långpass, första på några månader för övrigt.
Sen kommer väl så klart farten och krafterna fram lite mer ändå när det är tävling, eller man springer med andra. Så farten blev ju bra ändå, men detta var ju min andra halvmara så det finns liksom inte så mycket att jämföra med.

Så orsaken till krampen var väl att jag knappt var inställd på att springa halvmara, därav inga större tankar på uppladdning, förutom att jag åt lite extra pasta.

Stefan K:
Ja, nu är det dags för dig att komma igång!

"Gäst":
Mjo, att jag inte har kört så mycket långpass gör väl att jag är ovan med att hantera situationen efter 15 km. Men hade jag fått ned ordentligt med vätska och ev. lite mat under loppet så hade det nog inte blivit samma effekt, även om det är rätt naturligt att kroppen blir "utmattad" efter så pass mycket arbete.

Mathias A:
Tänkte egentligen svara på mejlet men har inte blivit av än, men kan väl lika gärna svara lite här.

I mejlet antydde du på att 3:47 min/km skulle vara nästan intervall fart, men så är det ju inte. Under vintern har jag tagit stora kliv framåt och sprungit de flesta intervaller på runt eller under 3:20 min/km. Att pressa mig till 3:47 tempo när målet är så pass nära som det skulle vara sista ca 1,1 km, skulle definitivt vara möjligt, sen om jag skulle ha motivationen att göra det är en annan sak. Som sagt tänkte jag bara ta det lugnt på tävlingen så just då kanske jag inte hade pressat mig så mycket på slutet. Men jag brukar i princip i alla tävlingar spara mig lite till slutet och dra på med en fartökning samt en spurt, så jag hade definitivt ökat farten i alla fall.

Som jag skrev i mejlet så tycker jag även att denna uträkning är väldigt rimlig:
Uppskattad total förlorad tid:
Stopp: 0:40 + 0:15 + 0:16 = 1:11 (syns från data på klockan)
Förlorad tid p.g.a. fart: 4:52 - 0:15 - 4:10 = 0:27, 5:17 - 0:16 - 4:10 = 0:51
Totalt: 1:11 + 0:27 + 0:51 = 2:29

Vilket ger en sluttid på 1:34:27 - 0:02:29 = 1:31:58

Dessa antar att km 20 går på 4:10 och sista 1,1 km går på 4:10. Inte säkert att det hade hänt om bara krampen inte kommit dock, krävs ju mycket motivation till att pressa sig så också, som sagt.

Sen har vi ju inte ens talat om gruset inverkan, med eller utan kramp.

Men visst, kanske inte 3 minuter bara p.g.a. krampen denna gång men totalt sett så finns det bra mycket mer att hämta än 3 minuter. Jag tycker verkligen inte att jag gick ut för snabbt, jag sprang och små prata med Johan Ö under nästan de första 5 km. Sen drog han i väg och jag höll mig bakom en liten klunga i stället och sprang på känsla, hela loppet.

Men som du också nämner, 2 personliga rekord på 1 vecka, på de två första utomhustävlingarna för säsongen, varav ett rekord är en slagen "drömgräns". Så jag är väl rätt nöjd oavsett.

Daniel L:
Riktigt fina och jämna tider. Måste väl vara ett styrkebesked inför maraton i alla fall.

Daniel L:
Jadu, inte säker ang. maten. Men att få i sig något över huvud taget, kanske en energibar eller dylikt. Det hjälper nog men är inget måste. Däremot är ju att få i sig vätska nästan ett måste.

Jag tar muggen i farten och dricker i farten, vilket är väldigt svårt. Så visst, jag skulle kunna stanna och dricka, det skulle nog fungera bättre och inte ta något direkt på sluttiden. Men det känns lite emot principerna att stanna i ett lopp.

De stopp jag skrev om är från klockan som sagt, och fotpoden användes. Så jag ser vilken fart jag hade och var den var 0... svårare än så är det inte.